Så sägs det ofta nu bland folk som håller på med inlärning, träning - och bedömning.
Så här skulle det kunna beskrivas av en instruktör som tränar sina labbar:
LEO utvecklas från att hålla metallapporten vid sidan...
...till att kunna hålla den även när jag håller i den.
OLLE tränar Utgångsställning och där tränar jag minst lika mycket som Olle.
Alltså att stå still.
Här står jag helt stilla, eftersom Olle nu hamnade ganska bra...
...men här sätts jag på prov!
Nämligen att inte börja med vridningar eller annat, för att hjälpa honom närmare.
Nu tänker vi progression; som ju är nästan som "kriterier" men jag tycker ändå att "framåtskridande" beskriver bättre vad det är:
Vi arbetar oss framåt; dvs jag står helt stilla och Olle tänker...
...och börjar flytta sig mot mig...
...för att här ha tagit ett jättesteg!
Och jag har tagit ett steg framåt i att stå stilla...
...så det här var ett mkt bra träningspass.
Även bedömningen påverkas om man tänker progression: Olles sneda sittande bedöms/värderas inte nu. Det sker ju en utveckling, så vi gör en slutbedömning när det är dags att starta i Akl.
Finns det flera som tänker progression i träningen?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar